MriJ

21.15

Hej!

Har lugnat mej lite efter gårdagen. Har haft en bra dag på jobbet, ungarna börjar hitta sin plats efter sommaruppehåll och har idag varit både högt och lågt. Mest högt. :)  Det är sköna små filurer.....ett helt GÄNG 2-åringar. :)

Imorrn ska vi ha informationsmöte inför inskolningar som börjar på måndag. Jag ska vara ansvarig för ett av barnen, det är lite läskigt. Inte själva inskolningen, det går nog bra men just mötet imorrn. Ja har ju knappt hittat min plats själv och vet ju egentligen inte så mycket om hur vi jobber. Blir nog mest min kollega som får prata så får jag flika in med det jag har nån koll på. Har ju inte ens planerat och bestämt hur vi ska ha det med mycket saker än. Är lite bakvänt alltihopa.

Jobbar till halv två för jag har en timmes friskvård på eftermiddan och tar ingen rast. Ska bli skönt att sluta lite tidigare. Så SKÖNT med helg och att Mathias kommer hem. Tycker faktiskt att det är lite jobbigt när han ligger borta såhär. Man hinner inte landa och uppskatta varandra innan han ska åka igen.
På fredag är båda bara sletna och lättretliga och orkar lixom inte riktigt med sej själv ens ju, lördag är det alltid nåt som ska fixas och på kvällen är man oftast social med vänner eller så. Hem och somnar innan man lagt huvet på kudden. Söndag är mest ångest för att allt redan är över och för att man ska va på varsitt håll i en vecka igen.
Ett sjukt liv egentligen, inget jag önskar långsiktigt. Han hade iofs haft samtal med chefen idag och skulle troligen få börja jobba på ställen som jobbar in fredan. Det gör mycket, bara att han sover hemma fler nätter än han är borta.

Livet som vi skapat oss här i Sverige (eller andra skapat åt oss?) är egentligen underligt. Man måste jobba för att få pengar så att man kan leva och det finns lagar och regler som gör att du spenderar mer tid på ditt arbete än i hemmet ibland. Var är livskvalitén i det?  Fick jag välja finns så det så mycket jag skulle prioritera framför arbetet om man bara visste att ekonomin skulle gå runt. Jag kan känna ibland att man inte ens har tid att kramas tills man känner att man är klar, eller allt ens se på varandra. Det ska hända nåt hela tiden och helst flera saker samtidigt.
När inser människor att det inte är värt det? Att man måste leva, inte bara stressa, jobba, greja och fixa och vara andra till lags. När börjar man bry sej om sej själv och de som står en närmast?

I vilket fall äre helg snart som sagt, då väntar möjligt häng med syskon och ev föräldrar(?). Kanske i Arvika, kanske i Väng. På lördag eftermiddag-kväll ska vi kanske på kräftskiva hos svärisarna med en massa gamla vänner till den familjen. Får väl se vad det blir av allt och så.

Nu ska ja plocka fram lite grejer tills imorn och greja lite. Sen blir det sängen. Är trött och imorrn äre upp före 06.
Puss å hej!