2016
Undrar vad du kan tänkas ha med dej du nya år. Hittills har du skött dej, en ganska lugn och trygg natt och kväll på första dagen på året.
Lo, du fantastiska lilla tjej har hunnit fylla ett år nu, du går, klättrar, bubblar och pratar, skiner som en sol och är ilsken som ett bi i en enda röra. Fantastiska lilla människa som vi älskar dej. Xander är måttligt imponerad av dina nyvunna färdigheter då hans frihet och revir minskas en aning, men han säger hela tiden att han älskar dej. <3
I dagarna har vi flyttat ner och fått ordning på kontoret och Lo har fått iordning på sitt rum, hon sov första natten där inatt. Var lite ledsen vid läggning men annars har det gått finfint. En invänjningsperiod sen blir det nog prima.
Ångesten ligger hela tiden på lur men det här året SKA, måste, bli bättre, det har som sagt redan börjat lugnare. Hoppas att det sätter tonen för resten av året.
Lo, du fantastiska lilla tjej har hunnit fylla ett år nu, du går, klättrar, bubblar och pratar, skiner som en sol och är ilsken som ett bi i en enda röra. Fantastiska lilla människa som vi älskar dej. Xander är måttligt imponerad av dina nyvunna färdigheter då hans frihet och revir minskas en aning, men han säger hela tiden att han älskar dej. <3
I dagarna har vi flyttat ner och fått ordning på kontoret och Lo har fått iordning på sitt rum, hon sov första natten där inatt. Var lite ledsen vid läggning men annars har det gått finfint. En invänjningsperiod sen blir det nog prima.
Ångesten ligger hela tiden på lur men det här året SKA, måste, bli bättre, det har som sagt redan börjat lugnare. Hoppas att det sätter tonen för resten av året.
kontrollbehov
Ser att jag använt rubriken förut.....förr var, kanske fortfarande är, det nåt jag skämtar om och raljerar över. Mitt kontrollbehov alltså... Men nu är det nåt annat oxå. Det är så mycket större, det gar gjort mej sjuk, det har skapat den här ångesten. Sånt jag inte kan kontrollera ger mej ångest.
I den situationen jag nu är i, som småbarnsmamma, så finns det så mycket jag inte kan ta kontroll över, så mycket jag inte kan styra och så mycket jag inte kan förbereda, göra planer för och ha nödlösningar på.
Det är svårt. Helt undermedvetet och automatiserat har jag alltid haft en väg ur alla situationer i livet, det har gjort mej till en människa som är lugn och avslappnad...eller jag VAR iallafall det.
Numer skrämmer kräksjuka slag på mej...som en symbol för allt jag inte kan kontrollera, allt som skrämmer mej.
Min största rädsla är att inte räcka till, att vara en besvikelse, inte nog bra,..då, sen när barnen börjar se tillbaka och känna efter hur allt var när de var små. Jag hoppas så innerligt att de kan känna och minnas hur älskade de är och att de vet att inget kan ändra på det.
I den situationen jag nu är i, som småbarnsmamma, så finns det så mycket jag inte kan ta kontroll över, så mycket jag inte kan styra och så mycket jag inte kan förbereda, göra planer för och ha nödlösningar på.
Det är svårt. Helt undermedvetet och automatiserat har jag alltid haft en väg ur alla situationer i livet, det har gjort mej till en människa som är lugn och avslappnad...eller jag VAR iallafall det.
Numer skrämmer kräksjuka slag på mej...som en symbol för allt jag inte kan kontrollera, allt som skrämmer mej.
Min största rädsla är att inte räcka till, att vara en besvikelse, inte nog bra,..då, sen när barnen börjar se tillbaka och känna efter hur allt var när de var små. Jag hoppas så innerligt att de kan känna och minnas hur älskade de är och att de vet att inget kan ändra på det.
åh så längesen
Tänk så mycket som hänt sen den där dagen i mars när jag publicerade förra inlägget. Barnet som aldrig kom fick en lillasyster i December. Fina fantastiska underbara Lo som till veckan varit hos oss i 9 mån. Vi hade en tuff start men nu är allt bättre och nu är vi här allihop å mår bra igen.
Vi är på plats i huset sen drygt ett år och Xander fyllde 3 år förra veckan. Otroligt egentligen. :)
Vi är på plats i huset sen drygt ett år och Xander fyllde 3 år förra veckan. Otroligt egentligen. :)
du som inte fick bli
Den 14 januari 2014 10.31.56 skrev jag ett inlägg i myopera-bloggen. Har förstått att myopera ska försvinna och jag vill ha kvar det inlägget. Därför safear jag och skriver det här med.
I juli skulle du komma till oss....nu ligger jag här o väntar på att tabletterna ska göra så att resterna av ditt hem ska stötas ut ur min kropp. Du är redan borta sen flera veckor. Även om du som sagt inte varit där inne på länge känns det så onaturligt att göra detta själv, att kroppen inte kunde fixa. Som mord på nåt skumt vis. Nu är det dock ingen återvändo. Nu väntar jag bara på smärtan o det som ska ut.
Kändes på nåt sätt som vi väntat oss att du inte skulle vara där inne när vi såg på skärmen att det var tomt igår. Som att vi redan visste fastän kroppen betett sej som att du fortfarande var där. Sov gott lilla vän, trist att vi inte fick mötas. ♥
I 13 veckor trodde vi att du skulle komma till oss, i 8 veckor levde du. Hoppas du slapp lida. Även om sorgen aldrig tagit med mej ner så tänker jag på dej nån gång varje dag. Vem var du? Vem skulle du blivit? En dag får jag förhoppningsvis veta. Mammas lilla ♥
resan
Ja. Nu är första etappen på den här resan på sluttampen. Ikväll är stora avslutningen. :-)
Sista vägningen är gjord och nu blir vi släppta på egen hand. Det har varit kul och verkligen gjort skillnad -Weightfighters! Tänk att det varit så svårt att få ändan ur vagnen när det egentligen är relativt lätt att genomföra. Iallafall har de här 8 veckorna varit absolut genomförbara och bra coacher har vi haft och bra tips har vi fått. Känns gött!!
diktatur o förälskelse
Jag har flyttat till en diktatur. Jag flyttade från demokrati-konmunen Arvika till diktaturen Årjäng. Jag har valt att bygga ett hus och bilda familj här på en ort där man som invånare ska rätta in sig i ledet och inte yttra sig...om man inte håller med de som bestämmer alltså.Det är mycket som händer, mer än jag över huvudtaget orkar klämma in i ett blogginlägg...så mycket att ingen energi funnits att skriva här på länge. Det senaste är dock att vi i helgen hade folkomröstning om nedläggning av skolor i kommunen. Klar majoritet för nej men de som sett till att de har majoritet i fullmäktige (genom fult spel) bestämde att soffliggarna röstade i deras linje så nedläggning it is. Men vi ger inte upp, i med nästa växel. Nu kör vi!Mitt i allt detta har jag gått och förälskat mej. I en person jag just hittat och lär känna mer och mer hela tiden. Han har funnits här i knappt 10 månader men under den senaste tiden har han blivit ännu mer av en person. Full av bus, humor, skratt, lek, envishet och en bestämdhet som inte är av denna värld. Underbara älskade Xander. Du som på dagen inte har tid att sitta still eller vara i någons knä men på kvällen och natten vill att man ska vara nära. Du som är så blyg ena stunden men inte har några gränser på mod 5 minuter senare. Du som skrattar och ler hela tiden men med blixtens hastighet plötsligt är arg som ett bi för att sen stråla som solen igen. Fina älskade du, vad jag är glad att du finns, växer och är hos oss.
ett halvår
Ett halvår har susat förbi sen den där apjobbiga men fantastiska dagen på csk i augusti. Sjukt hur fort tiden går. Men som lillkillen växt å vad mycket han lärt sej. Han kör runt i gåstol om dagarna, sitter själv och äter barnmat som om han aldrig gjort annat. ♥
Om drygt en månad ska jag börja jobba 70% å lämna liten hemma med pappa.
Det är en häftig resa vi är ute på i vilket fall. :-) 
just because it burns doesn't mean you're gonna die
I bilen just nu finns Pink. Älskar Pink, skulle kunna tänka mej en live-konsert med Pink. Jepp. Alltid fastnat i minst 1 pink-låt från varje album hon släppt.
Nu har jag fastnat i Try, den går ofta på repeat i bilen, jag och Xander diggar. :)
Tycker också texten passar in lite. Imorrn ska jag sluta amma. Dels för att jag snart ska börja jobba och dels för att sonen planat ut i sin kurva och därmed inte får nog med mat. Jag tror det kommer bränna, i mamma-hjärtat, i brösten och i sonen som vägrar äta annan mat och därmed kommer va ganska hungrig. Detta fixar vi, måste ju va hoppfull NU iaf, INNAN ja vet att ja gett upp. Men det ska ja ju inte, ge upp....näpp!
But just because it burns
Doesn't mean you're gonna die
You've gotta get up and try try try
Gotta get up and try try try
You gotta get up and try try try
Japp...annars allt typ som vanligt, förkylningen från hell har lämnat sonen och försöker sej på att attackera den ömma modern, försöker att inte låta den vinna.
Vi börjar få golv på övervåningen och på lördag kommer äntligen Ricce rörmokare och fixar lite så golvet kan bli färdiglagt. Hade tänkt jag skulle spackla lite men verkar ju som komma lite annat mat-jox emellan så får väl vänta lite med det då...
Imorrn ska vi te banken, fixa lite med sparande för Xander och kolla över lån å byggkredit lite å så. Japp.
Hej
om att vara lyckligt lottad
Senaste dagarna har jag flera gånger slagits av hur otroligt lyckligt lottade vi varit hittills. Menar INTE att skryta om det försöker bara på nåt vis förmedla den tacksamhet vi känner för hur bra allt hittills gått med älskade liten.
Vi har haft en så oändlig tur; som sen början fått sova på natten (minus matning), som hittills haft en frisk pojke, som har en kille som talar om när han behöver nåt men däremellan är gladaste liten, som haft mat i överflöd för det mesta. Allra mest lyckligt lottade har vi varit på slutet att vi fått rutiner. Killen somnar vid halv 8 själv i egen säng efter att någon av oss lagt honom å godnatt-myst lite. Vi vet att det när som helst kan vända, att varje timme med denna lyx kan va den sista. Men än så länge, just nu är vi så tacksamma, så glada. Tack!!
I övrigt är allt som vanligt. Mathias har börjat jobba igen å ja å Xander myser hemma o aktar oss för otäcka rs-virus. Man blir sjukt nojig å vill helst inte träffa folk alls. :-(
Jobbet med huset rullar på å ja längtar bara innerligt efter att kunna börja välja tapeter å kakel å allt sånt :-)
jul
Då var julen över. Xanders första, vår första som familj. Det var en bra jul, kanske infann sej aldrig den där juliga julkänslan men det var mysigt ändå. :)
Nu inväntar vi nyår. Det går undan nu.
Undervåningen på huset är typ färdigsnickrad och bjälklaget mellan våningarna färdigisolerat. Längtar efter att få börja packa, känns inte riktigt som att det kommer bli ordning på nånting här innan dess. Vi har saker ÖVERALLT just nu, dels tar Xanders saker en massa plats å sen så är vår mentalitet just nu "jag lägger den där så länge. Sen dröjer det innan det blir flyttat på till nästa provisoriska plats som är typ nån garderob eller nåt skåp där saken också ska ligga "så länge". Ja flyttpackning är efterlängtat men LÅNGT bort än...det är ju mitt i vintern.
Nu är sonen vaken så detta inlägget blev ju lite kortare än tänkt. Ja var iallafall inom en sväng..
Nu inväntar vi nyår. Det går undan nu.
Undervåningen på huset är typ färdigsnickrad och bjälklaget mellan våningarna färdigisolerat. Längtar efter att få börja packa, känns inte riktigt som att det kommer bli ordning på nånting här innan dess. Vi har saker ÖVERALLT just nu, dels tar Xanders saker en massa plats å sen så är vår mentalitet just nu "jag lägger den där så länge. Sen dröjer det innan det blir flyttat på till nästa provisoriska plats som är typ nån garderob eller nåt skåp där saken också ska ligga "så länge". Ja flyttpackning är efterlängtat men LÅNGT bort än...det är ju mitt i vintern.
Nu är sonen vaken så detta inlägget blev ju lite kortare än tänkt. Ja var iallafall inom en sväng..
att vara på väg
Jag är verkligen på väg härifrån...det mesta här i hemmet är bara en transportsträcka just nu. Tar fram samma gamla tråkiga ljusstakar och stjärnor bara för att de ska upp..inte för att det känns fint. Längtar bara efter nästa jul i huset med fina julsaker och julkänsla som kommer av att vi är hemma och ska fira vår första jul just hemma hos oss. Nu är hela julen ändå ett flackande hit och dit och firande på alla andra ställen. Lägenheten här är ju lixom inte jättehäftigt att sitta i under julen.
Det är i vilket fall Xanders första jul och vår första som familj. Mysigt, men han är för liten för mycket av det i år. För liten för att bryta ihop av trötthet när hälften av paketen är öppnade, skönt för mamman, men också för liten för att uppleva det mysiga och varma. Jag ska göra allt jag kan för att hitta tillbaka till den känslan själv så han inte blir smittad med min julnegativitet. Kan känna att jag redan är mer positivt inställd till det hela än ja varit förrut.
Det är i vilket fall Xanders första jul och vår första som familj. Mysigt, men han är för liten för mycket av det i år. För liten för att bryta ihop av trötthet när hälften av paketen är öppnade, skönt för mamman, men också för liten för att uppleva det mysiga och varma. Jag ska göra allt jag kan för att hitta tillbaka till den känslan själv så han inte blir smittad med min julnegativitet. Kan känna att jag redan är mer positivt inställd till det hela än ja varit förrut.
Göteborg
Vår getaway var skön och välbehövlig. Åkte på fredag morron, mellanlandade i Halden där Mathias var inom företagshälsan för nån jobbundersökning. När vi kommit fram efter lite klassisk gps-felkörning mötte vi Maria för en lunch och promenad på Kungsportsplatsen. Lilla magen, hon var en dag från bf och mindre än jag var med 3 mån kvar. Fin iaf ♥.
Efter lunchen åkte vi till hotellet, mycket fint och mysigt. Slappade lite på rummet innan Ola kom och gjorde oss sällskap. ..vi åt middag och hängde sen i hotellobbyn. Framåt kvällen kom syrran en snabbtur, mysigt.
Vi la oss halvsent och vaknade sen och intog fantastisk hotellfrukost! Tog spårvagnen till Brunnsparken och gick lite i Nordstan innan vi träffade Ola och åkte mot Liseberg. Käkade lunch i Gothia Towers och gick sen in och spelade på en massa hjul och fick överdos av jul. Vann ingenting men Ola vann stjärnvinsten på chips-hjulet. Tog spårvagnen tillbaka till hotellet och kom lagom till vår middag. Slappade sen på rummet och somnade tidigt.
På söndagen vaknade vi, packade ihop oss, käkade frulle igen och gjorde oss iordning för hemfärd. På vägen stannade vi och gjorde blöjbyte och matning på IKEA och Mathias var inne på xxl och kollade jaktgrejer. Sen åkte vi hemåt, tog omvägen om Strömstad och käkade på Kontoret, smaskigt.
På eftermiddan landade vi hemma, packade upp, badade sonen och tog en ganska tidig kväll. Otroligt gött å åka bort men gött å komma hem med sen.
Veckan har annars varit som vanligt, ja o Xander har tagit det ganska lugnt och idag har jag städat och tvättat. Imorron är det spädbarnsgrupp och på fredag ska skrutt få sin första vaccination. Jag gruvar mej och hoppas på ingen feber eller andra biverkningar.
en så liten person
Innan jag var här hade jag ingen aning, innan DU var här. Jag kunde inte föreställa mej hur det skulle kännas , hur mycket jag skulle älska Dej.
När Du tittar på mej...Du tittar och tittar...Dina ögon djupt i mina...då måste jag le och Du ler tillbaka. ...då går jag nästan sönder på insidan av lycka för att Du är här, för att Du kom till oss, för att Du får vara vår. Att någon som inte har några ord, som knappt ens kan stryka över min hud kan få mej att känna mej så viktig och älskad.
Älskade, underbara, finaste unge vad Du gör mej lycklig!
kliniskt
Idag landade förlossningsjournalen i postlådan. Märkligt hur klinisk en upplevelse som var ganska omtumlande för oss blir på några läkarpapper.
Nyttig, läskig och märkligt nog lite överraskande läsning. En del helt bortglömt och annat är sådant som varken jag eller Mathias fick reda på varken under tiden eller efteråt. Sånt som gör att jag blir mer och mer säker på att om Xander ska få syskon nån gång så ska jag önska snitt från början.
Annars rullar allt på, galet mycket på Mathias jobb så han jobbar över mycket. Också en del smågrejer att göra för att underlätta för snickarna i huset och garaget är nu färdigmålat på insidan. Så nu har vi planerat in en getaway om nån helg. Bara vi tre, inget jobbande, inget byggande. Ska heller inte planera in nånting vi ska göra dit vi ska, utan vi ska bara njuta och ta det som det kommer. Härligt! !
älskade lilla prins
Planerar barnvälsignelse om dagen. Ska göra upp datum med Anna och hoppas få ett ja av önskade sångare...i december blir det iallafall troligen. Lyssnar mycket på en låt för att vänja mej så jag slipper gråta...vackra vackra låten.
Du är prins av lycka, prins av kärleken
Hertigen av äventyret, nyfikenheten
Inte störst, inte först Men väldigt speciell
Jag är så glad att du finns Min älskade lilla prins
liten fis blir stor
Det är häftigt men skrämmande hur fort små liv blir större. Strax växt ur två storlekar...idag på bvc nära 6300gram och 61 lång. Ligger han på mage börjar han lyfta huvudet allt längre stunder, den sneda nacken återhämtar sej sakta men säkert. Han är med med blicken, ler, skrattar å "pratar" när man är nära honom. Han har ett hiskeligt humör när han blir för varm eller om maten dröjer för länge. Älskade skruttunge!!
Annars då....mammaskap med mjölkstockning hit å dit å en ständig "stress" att hinna medan han sover...hinna vila, hinna äta, hinna duscha, hinna städa, hinna tvätta....oftast hinner jag allt jag tänkt och lite till...men man vet ju aldrig. Mitt i allt är det fantastiskt att bara gå hemma å bara vara vi. :-)
I helgen målade vi färdigt i garaget, nu ska bara mellanväggen till förrådet upp och det hela ska inredas men det får nog vänta eftersom det är fullt med husgrejer där inne ett tag till.
Inte mycket nytt annars...höst igen..grått å blött å förkylningar.
Hus och barn
I måndags kom husets undervåning, på tisdagen kom övervåningen. Till veckan kommer nog taket på sen ska det bli helt klart på utsidan, sen börjar hårdjobbet för oss inne. Längtar lite också...efter att se att saker börjar hända. Häftigt men overkligt!
Veckorna flyger fram Xander är 1 månad och en vecka imorron. Knäppt att tiden kan gå så fort samtidigt som jag har svårt att se framför mej hur det var när han inte fanns. Jag är jättelycklig men stundvis också jättetrött. Mathias jobbar långa dagar (hemma före 20) måndag och tisdag och nu har det såklart varit jättemycket med bygget och förberedelser så det har kännts som att han aldrig är hemma, samtidigt som han själv är väldigt sliten och ledsen för att missa mycket tid med Xander. Jag är hoppfull att det blir bättre nu snart. Mycket av det som var kritiskt med bygget är över och snart börjar jag och Xander komma in i mer rutiner och då kan vi också vara med mer där uppe och få tid tillsammans på det sättet. Tänk att livet alltid är sådär, hur lycklig man än är och hur man än känner att man verkligen har ALLT så finns det nästan alltid något litet gruskorn i vägen.
Men ALLRA MEST är vi faktiskt väldigt lyckliga och framför allt väldigt hoppfulla och positiva till det som händer just nu! Det är nu vi är vuxna eller? Barn,hus,lån...hur många vuxenpoäng ramlade inte in där på bara några veckor.
mamma
Det är alltså det man är nu...mamma.
Konstigt, man känner sej exakt likadan fast ändå helt annorlunda på nåt sätt. Mer ödmjuk inför livet och allt som hör till det, samtidigt som en verklig lejonmamma inom en vaknar när något på minsta sätt hotar det där lilla livet som vi skapat. När en man trängde sej fram bredvid min kundvagn, med Xander i, på rullbandet i köpcentret häromdagen så att allt gungade och levde höll jag på att bli vansinnig. HUR bråttom kan en man ha så han inte orkar vänta tills vi flyttat oss, var ju ändå snart nere. Märkligt hur saker funkar.
Dagarna lunkar annars på; mat, sömn och blöjbyten, tvätta och plocka ihop, bada liten, försöka fräscha upp sej själv, ibland någon tur till bvc, mataffären eller som imorron spädbarnsgrupp. Ibland inga större anhalter till att göra nåt särskilt alls, allt helt beroende på hur förgående natt sett ut.
Kontrollfreaket och ordningsmänniskan måste ta lite paus för att inte lilla mor ska gå i sönder, nyttigt, ack så nyttigt men också jobbigt. Att behöva vänja sej vid att dammråttorna hopar sej och faktiskt inte veta NÄR tid kommer finnas att ta fram dammsugaren.
Kanske finns tid ikväll, när maken kommit hem, mellan bad av liten, dusch av vuxen, mat och annat.
Konstigt, man känner sej exakt likadan fast ändå helt annorlunda på nåt sätt. Mer ödmjuk inför livet och allt som hör till det, samtidigt som en verklig lejonmamma inom en vaknar när något på minsta sätt hotar det där lilla livet som vi skapat. När en man trängde sej fram bredvid min kundvagn, med Xander i, på rullbandet i köpcentret häromdagen så att allt gungade och levde höll jag på att bli vansinnig. HUR bråttom kan en man ha så han inte orkar vänta tills vi flyttat oss, var ju ändå snart nere. Märkligt hur saker funkar.
Dagarna lunkar annars på; mat, sömn och blöjbyten, tvätta och plocka ihop, bada liten, försöka fräscha upp sej själv, ibland någon tur till bvc, mataffären eller som imorron spädbarnsgrupp. Ibland inga större anhalter till att göra nåt särskilt alls, allt helt beroende på hur förgående natt sett ut.
Kontrollfreaket och ordningsmänniskan måste ta lite paus för att inte lilla mor ska gå i sönder, nyttigt, ack så nyttigt men också jobbigt. Att behöva vänja sej vid att dammråttorna hopar sej och faktiskt inte veta NÄR tid kommer finnas att ta fram dammsugaren.
Kanske finns tid ikväll, när maken kommit hem, mellan bad av liten, dusch av vuxen, mat och annat.
Johan Xander Nävehed
...du underbara varelse.
Torsdag
Ringde barnmorskan på morronen, bebis rör sej inte som vanligt där inne. Får en tid på förmiddan och känner plötsligt av honom igen på vägen till töcksfors. Hjärtljud bra och allt i sin ordning, bm mäter magen när jag ändå är där. 3cm ökning på en vecka, hon säger att hon kan se det med blotta ögat. Vill skicka oss till Karlstad på tillväxt-ultraljud. Hon ringer och det finns en enda tid före måndag, jag ringer hem Mathias från jobbet och vi åker direkt.
På vägen börjar jag få förvärkar med ca 3 min mellanrum, vi hinner precis landa i väntrummet när det är vår tur. Bebis ser fin ut, väger runt 3900g och har fina hjärtljud mm. Dock lite minskad vattenmängd, vi blir skickade vidare till specialistmödravården som gör en ctg-kurva som inte blir godkänd av datorn. Sköterska och läkare tycker kurvan ser fin ut men när inte datorn godkänner så måste de göra om den. Vi blir ombedda att ta en fika och sen göra e kurva till en timme senare, då på förlossningen eftersom de andra stängde för dagen. (Ctg-kurvorna mäter barnets hjärtljud, eventuella sammandragningar hos mamman och barnets rörelser)
Ännu en icke godkänd kurva och lite mer väntetid. Vid kl 20 får vi äntligen en kurva som både dator och läkare godkänner. Efter mer väntetid kommer beslutet att vi inte får åka hem eftersom flera kurvor inte varit godkända. Vi blir inskrivna på patienthotellet.
Fredag
Frukost och ny kurva som ej blir godkänd. En timmes paus och sen ny kurva som blir godkänd. Läkare kommer, ser orolig ut men försöker lugna oss. Säger att hon tycker kurvorna är fina men när inte datorn godkänner så vågar hon inte släppa hem oss. Hon säger att hon nästan blir vidskeplig över varför vi är där och hur vi hela tiden "slumpats" vidare. Jag blir inskriven på förlossningen, Mathias får bo på patienthotellet igen. På kvällen får ja permis för att äta en pizza. Ensam natt.
Lördag
Tidigt görs en ny kurva som blir godkänd, får gå med Mathias te hotellet å äta frukost innan vi går tillbaka för att invänta läkaren som går ronden. Hon meddelar att nu är hemfärd ute ur bilden men igångsättning är ett alternativ. Jag vill vänta in kroppen som ju faktiskt verkar vara på g själv. De tycker det är ok och jag får bo med Mathias på hotellet kommande natt. Jag får också permission för en tur till Bergvik eftersom vi börjar få slut på rena kläder när vi måste stanna. Lugn eftermiddag och kväll.
Söndag
Vaknar 01.20 med värkar varannan minut. Ringer förlossningen och frågar om jag ska komma eller om jag kan få ställa mej i duschen på hotellrummet. Barnmorskan i andra änden svarar att planen är att vi ska dit. När vi kommit fram lyser det röd upptagetlampa på varenda dörr på hela förlossningen. Vi får iallafall komma in och göra en ny kurva. Den blir godkänd och efter en undersökning som visar att egentligen inget hänt av värkarna blir vi tillbakaskickade till hotellet med värktabletter och ett vi ses imorgon, blir det värre så ring igen..
På hotellrummet trodde jag att jag skulle kunna sova lite men värkarna tar i så jag måste sitta upp och fokusera på andningen hela tiden. Till slut ställer jag mej i duschen för att få lite lindring, det hjälper en kort stund innan jag skriker rakt ut av smärta. Klockan är 6.30 när Mathias ringer förlossningen och frågar om vi får komma tillbaka. De frågar om vi kan vänta till efter 7 för då har ny fräsch personal kommit. Under tiden duschar jag klart och klär mej innan jag börjar spy för att nerver hamnar i kläm. Mathias snor en rullstol och tar oss till förlossningen.
Ny kurva tas och undersökning görs, öppen 5cm. Vi får komma in på en förlossningssal. Nu sitter ctg-mätaren på hela tiden framöver. Jag blir snart introducerad för lustgasen, snedtänder lite i början och börjar se siffror,utropstecken och frågetecken som skrattar åt mej. Blir skenhelig och viktigast i världen blir att visa att jag har kontrollen fast det är mer än obvious för alla i rummet att jag är hög som ett hus.
Timmarna flyger fram i lustgas-dimmorna. Personal kommer och går i rummet. Kurvorna fortsätter att bete sej underligt och en läkare sätter skalpelektrod på bebis för att se hur han mår. Dennes utslag gör att det med jämna mellanrum kommer läkare springande som vill göra hål i bebis huvud för att kolla mjölksyra i blodet. För det mesta är värdet bra men någon gång är både läkarna och vi oroliga en stund. Vid 14 på em vill bm ha upp mej att sitta och stå en stund, öppen 7cm och skiftbyte på personalen närmar sig. Flera håltagningar i bebis huvud väntar av totalt oförstående och osmidig läkare som inte hade någon förmåga att lyssna på oss. Timmarna börjar dryga sej och smärtan börjar bli outhärdlig trots epidural och lustgas. Strax efter 15 börjar jag få krystvärkar som jag måste motarbeta och i samma veva börjar jag be om kejsarsnitt för att jag inte kommer orka i mål. Ignoreras länge av personalen som tycker att jag sjåpar mej.
Några timmar senare, 8 cm öppen, nästan ingenting hänt på flera timmar . Är otroligt trött, somnar mellan värkarna. Gråter och ber barnmorskan övertala läkaren till snitt. Vid 18 kommer ny läkare som lyssnar men ber mej överväga att ta bricanyl för att stoppa värkarna så jag kan sova lite och fortsätta sen. För mej är det inget alternativ men de måste ändå ge mej bricanylen om de ska göra snitt.
Läkaren ringer operation för att kolla läget och boka sal. Två snabba operationer före, narkosläkare kommer och vi får en tid på 40 min. Efter drygt 1, 5 h kommer en bm och säger att snart är det klart. Jag får byta säng och komma iordning för att rullas väg. Det dröjer ytterligare tid och bricanylen gör ingen skillnad på värkarna som fortfarande är sjukt starka. Mathias som nu också är helt slut sitter i ett hörn och vaggar fram och tillbaka medan han storgråter. Barnmorskan har gått ut för att hon inte orkar se oss mer. Jag försöker mellan smärtor, lustgas o sömn säga att nu är det snart över för att trösta Mathias men det blir halvdant. Klockan 22 rullas jag äntligen in på operation och förberedelserna börjar. De börjar snart skära men när jag säger att jag känner stickningar söver de mej och sen vaknar jag några timmar senare.
Måndag ca 01.30
Skakar som sjutton och får nåt lugnande för att slappna av. En sköterska frågar om de får ringa efter Mathias och gör sen det direkt. Känns som en evighet innan de väl kommer och jag får se vår lillfis för första gången. Efter någon timme till kommer personal från avd 14 och tar med oss till vårt rum där.
Kommande dagar är omtumlande men fantastiska, fulla av massor av skratt och gråt för oss båda, man blir som lite söndrig på insidan och det tar några dagar att laga sej av nåt sånt här. Man är som tunnaste porslin, det är häftigt och underbart men skrämmande samtidigt.
Torsdag
Ringde barnmorskan på morronen, bebis rör sej inte som vanligt där inne. Får en tid på förmiddan och känner plötsligt av honom igen på vägen till töcksfors. Hjärtljud bra och allt i sin ordning, bm mäter magen när jag ändå är där. 3cm ökning på en vecka, hon säger att hon kan se det med blotta ögat. Vill skicka oss till Karlstad på tillväxt-ultraljud. Hon ringer och det finns en enda tid före måndag, jag ringer hem Mathias från jobbet och vi åker direkt.
På vägen börjar jag få förvärkar med ca 3 min mellanrum, vi hinner precis landa i väntrummet när det är vår tur. Bebis ser fin ut, väger runt 3900g och har fina hjärtljud mm. Dock lite minskad vattenmängd, vi blir skickade vidare till specialistmödravården som gör en ctg-kurva som inte blir godkänd av datorn. Sköterska och läkare tycker kurvan ser fin ut men när inte datorn godkänner så måste de göra om den. Vi blir ombedda att ta en fika och sen göra e kurva till en timme senare, då på förlossningen eftersom de andra stängde för dagen. (Ctg-kurvorna mäter barnets hjärtljud, eventuella sammandragningar hos mamman och barnets rörelser)
Ännu en icke godkänd kurva och lite mer väntetid. Vid kl 20 får vi äntligen en kurva som både dator och läkare godkänner. Efter mer väntetid kommer beslutet att vi inte får åka hem eftersom flera kurvor inte varit godkända. Vi blir inskrivna på patienthotellet.
Fredag
Frukost och ny kurva som ej blir godkänd. En timmes paus och sen ny kurva som blir godkänd. Läkare kommer, ser orolig ut men försöker lugna oss. Säger att hon tycker kurvorna är fina men när inte datorn godkänner så vågar hon inte släppa hem oss. Hon säger att hon nästan blir vidskeplig över varför vi är där och hur vi hela tiden "slumpats" vidare. Jag blir inskriven på förlossningen, Mathias får bo på patienthotellet igen. På kvällen får ja permis för att äta en pizza. Ensam natt.
Lördag
Tidigt görs en ny kurva som blir godkänd, får gå med Mathias te hotellet å äta frukost innan vi går tillbaka för att invänta läkaren som går ronden. Hon meddelar att nu är hemfärd ute ur bilden men igångsättning är ett alternativ. Jag vill vänta in kroppen som ju faktiskt verkar vara på g själv. De tycker det är ok och jag får bo med Mathias på hotellet kommande natt. Jag får också permission för en tur till Bergvik eftersom vi börjar få slut på rena kläder när vi måste stanna. Lugn eftermiddag och kväll.
Söndag
Vaknar 01.20 med värkar varannan minut. Ringer förlossningen och frågar om jag ska komma eller om jag kan få ställa mej i duschen på hotellrummet. Barnmorskan i andra änden svarar att planen är att vi ska dit. När vi kommit fram lyser det röd upptagetlampa på varenda dörr på hela förlossningen. Vi får iallafall komma in och göra en ny kurva. Den blir godkänd och efter en undersökning som visar att egentligen inget hänt av värkarna blir vi tillbakaskickade till hotellet med värktabletter och ett vi ses imorgon, blir det värre så ring igen..
På hotellrummet trodde jag att jag skulle kunna sova lite men värkarna tar i så jag måste sitta upp och fokusera på andningen hela tiden. Till slut ställer jag mej i duschen för att få lite lindring, det hjälper en kort stund innan jag skriker rakt ut av smärta. Klockan är 6.30 när Mathias ringer förlossningen och frågar om vi får komma tillbaka. De frågar om vi kan vänta till efter 7 för då har ny fräsch personal kommit. Under tiden duschar jag klart och klär mej innan jag börjar spy för att nerver hamnar i kläm. Mathias snor en rullstol och tar oss till förlossningen.
Ny kurva tas och undersökning görs, öppen 5cm. Vi får komma in på en förlossningssal. Nu sitter ctg-mätaren på hela tiden framöver. Jag blir snart introducerad för lustgasen, snedtänder lite i början och börjar se siffror,utropstecken och frågetecken som skrattar åt mej. Blir skenhelig och viktigast i världen blir att visa att jag har kontrollen fast det är mer än obvious för alla i rummet att jag är hög som ett hus.
Timmarna flyger fram i lustgas-dimmorna. Personal kommer och går i rummet. Kurvorna fortsätter att bete sej underligt och en läkare sätter skalpelektrod på bebis för att se hur han mår. Dennes utslag gör att det med jämna mellanrum kommer läkare springande som vill göra hål i bebis huvud för att kolla mjölksyra i blodet. För det mesta är värdet bra men någon gång är både läkarna och vi oroliga en stund. Vid 14 på em vill bm ha upp mej att sitta och stå en stund, öppen 7cm och skiftbyte på personalen närmar sig. Flera håltagningar i bebis huvud väntar av totalt oförstående och osmidig läkare som inte hade någon förmåga att lyssna på oss. Timmarna börjar dryga sej och smärtan börjar bli outhärdlig trots epidural och lustgas. Strax efter 15 börjar jag få krystvärkar som jag måste motarbeta och i samma veva börjar jag be om kejsarsnitt för att jag inte kommer orka i mål. Ignoreras länge av personalen som tycker att jag sjåpar mej.
Några timmar senare, 8 cm öppen, nästan ingenting hänt på flera timmar . Är otroligt trött, somnar mellan värkarna. Gråter och ber barnmorskan övertala läkaren till snitt. Vid 18 kommer ny läkare som lyssnar men ber mej överväga att ta bricanyl för att stoppa värkarna så jag kan sova lite och fortsätta sen. För mej är det inget alternativ men de måste ändå ge mej bricanylen om de ska göra snitt.
Läkaren ringer operation för att kolla läget och boka sal. Två snabba operationer före, narkosläkare kommer och vi får en tid på 40 min. Efter drygt 1, 5 h kommer en bm och säger att snart är det klart. Jag får byta säng och komma iordning för att rullas väg. Det dröjer ytterligare tid och bricanylen gör ingen skillnad på värkarna som fortfarande är sjukt starka. Mathias som nu också är helt slut sitter i ett hörn och vaggar fram och tillbaka medan han storgråter. Barnmorskan har gått ut för att hon inte orkar se oss mer. Jag försöker mellan smärtor, lustgas o sömn säga att nu är det snart över för att trösta Mathias men det blir halvdant. Klockan 22 rullas jag äntligen in på operation och förberedelserna börjar. De börjar snart skära men när jag säger att jag känner stickningar söver de mej och sen vaknar jag några timmar senare.
Måndag ca 01.30
Skakar som sjutton och får nåt lugnande för att slappna av. En sköterska frågar om de får ringa efter Mathias och gör sen det direkt. Känns som en evighet innan de väl kommer och jag får se vår lillfis för första gången. Efter någon timme till kommer personal från avd 14 och tar med oss till vårt rum där.
Kommande dagar är omtumlande men fantastiska, fulla av massor av skratt och gråt för oss båda, man blir som lite söndrig på insidan och det tar några dagar att laga sej av nåt sånt här. Man är som tunnaste porslin, det är häftigt och underbart men skrämmande samtidigt.
vid ganska gott mod ändå
Japp...då har vi passerat utsatt datum...ingen panik här än, känner mej vid ganska gott mod. Kanske te helgen? En granne som är barnmorska sa att det mest vanliga är att föda en vecka efter utsatt datum, åtminstone första gången. Så vi satsar på helgen här....
Inte mycket nytt annars, det går i vila och hemfix just nu, det som skulle fixas på bygget är i stortsett gjort, det ska på armering sen kan de komma och gjuta, ingen panik just nu alltså. :)
I söndags var vi bjudna te Arvika på middag, spenderade eftermiddagen med Näveheds där och med Erica och Patrik, roligt att träffa dom, längesen. :) Sen åkte vi till Kolsjön, där har jag inte varit på många många år, de andra badade och jag badade till knäna, mer än jag hittills badat på hela säsongen med andra ord. Gött vare faktiskt om man jämför med hur sjön här varit i sommar.
Inte mycket nytt annars, det går i vila och hemfix just nu, det som skulle fixas på bygget är i stortsett gjort, det ska på armering sen kan de komma och gjuta, ingen panik just nu alltså. :)
I söndags var vi bjudna te Arvika på middag, spenderade eftermiddagen med Näveheds där och med Erica och Patrik, roligt att träffa dom, längesen. :) Sen åkte vi till Kolsjön, där har jag inte varit på många många år, de andra badade och jag badade till knäna, mer än jag hittills badat på hela säsongen med andra ord. Gött vare faktiskt om man jämför med hur sjön här varit i sommar.
