MriJ

 

Veckorna flyger fram Xander är 1 månad och en vecka imorron. Knäppt att tiden kan gå så fort samtidigt som jag har svårt att se framför mej hur det var när han inte fanns. Jag är jättelycklig men stundvis också jättetrött. Mathias jobbar långa dagar (hemma före 20) måndag och tisdag och nu har det såklart varit jättemycket med bygget och förberedelser så det har kännts som att han aldrig är hemma, samtidigt som han själv är väldigt sliten och ledsen för att missa mycket tid med Xander.  Jag är hoppfull att det blir bättre nu snart. Mycket av det som var kritiskt med bygget är över och snart börjar jag och Xander komma in i mer rutiner och då kan vi också vara med mer där uppe och få tid tillsammans på det sättet.  Tänk att livet alltid är sådär, hur lycklig man än är och hur man än känner att man verkligen har ALLT så finns det nästan alltid något litet gruskorn i vägen.

 

Men ALLRA MEST är vi faktiskt väldigt lyckliga och framför allt väldigt hoppfulla och positiva till det som händer just nu!  Det är nu vi är vuxna eller? Barn,hus,lån...hur många vuxenpoäng ramlade inte in där på bara några veckor.