MriJ

Grå äcklig höst. Jag HATAR den, det tar bort allt som är ljus, allt som är förväntan och allt som är fint.  Just nu, den här timmen gör jag det iallafall. Den kan va vacker också, vacker och sorgsen, vemodig. Men NU går den in i den otäckaste fasen. Sen ska man bara igenom långa, kalla vintern oxå så är det snart ljus igen.
Konstigt att inte ens saker man ser fram emot lyfter. Inte solsemester, inte tatuering, det kommer säkert göra det just DÅ, man orkar lixom inte ens se fram emot. Dagarna springer samtidigt som tiden segar sig fram, 17 dagar kvar, sen ytterligare några innan tatuering. Sen är det mer äcklig höst och sen fylls min fritid med målning och skruvande, DÅ kanske tiden slutar äckel-sega sig. Då har jag nåt att fylla tiden med, iofs kanske inte AP-kul efter några timmar, men det är något för händerna att göra. Terapi för en trött själ...

Snickarna ska komma tidigare än tänkt, nåt positivt, de kommer i slutet på nästa vecka.  Det blir bra, roligt att se stommen komma upp. Konstigt att tänka att vi ska bo där, på vårt Himmelsberga.   Längtar efter att få packa ner våra saker, att rensa bort sånt vi inte ska ha, fylla upp vårt hus. Köpa nytt, skapa vårt hem.

Människor: Det finns människor man verkligen älskar. Inte sådana som man lär sej tycka om, inte sånna man faller direkt för på ett kär-sätt. Dom man bara älskar. Dom som har en plats som ingen annan kan ta. Jag har sånna i mitt liv. Vissa av dem har jag på nåt vis tappat rent fysiskt, det är sådana jag inte ofta träffar, men inget kan lixom sudda bort det där. Platsen är där, fylld och upptagen. Ikväll saknar jag vissa av dem.



Livet:  Livet som gift påväg till hus är härligt. Kanske inte så härligt som jag trodde eller hoppades. det är så mycket annat som grumlar det härliga.  Främst tiden tror jag.  Tiden som helt plötsligt inte finns längre.  Längtar till egypten.

Har landat här, rotat mej på nåt vis, tog tydligen ett tag -eller? Gillar det och gillar det inte.  Gillar det mesta av vardagen och det liv jag lever. Ändå saknar jag det enkla med att ha mer kontakt med Arvika, att inte vara SÅ rotad. Just nu känns det som att vänner där gått vidare - så med all rätt, att man inte längre är väntad. Kanske välkommen men inte väntad. Det är mitt eget fel, det vet jag men det är ganska tomt. Den delen av livet var lite enklare med en bostad nära och....ja....tomt bara.

J - tack för inspirationen....and I do like your hair :)

Tänker inte skriva ett inlägg om att jag aldrig bloggar längre.  Har väl helt enkelt inte så mycket att säga, varken bra eller dåligt.

Längtar mest till en veckas sol och värme i egypten. Om en månad är vi där och har så varit i ett par dagar.  Före det ska mera vaccin pumpas i armar och otäckt drickvaccin intagas. 

I fredags var vi i Arvika en sväng, hämtade pass och uträttade ärenden. Bland annat var jag äntligen inne och pratade om tatueringen jag fick i morrongåva.  Hoppas på en tid när vi kommit från egypten, vet inte riktigt när jag ska få till det annars...har ingen lust att dra på det mer.

Annars är allt som vanligt, hösten är än så länge vacker och inte så farligt regnig, känns ändå skönt att vi ska verklighetsfly lite snart.

Plattan till garaget är gjuten och snickarna kommer väl och börjar snickra när vi är på semester.

Arbetar än så länge 90% och på två ställen, får se hur länge till. Till veckan ska jag iallafall bara vara på mitt hemställe och jobba 100%.

Har lixom inte så mycket intressant att komma med. Klippte av mej håret förra veckan, lite väl kort kanske men det växer så himla fort så snart är det som jag vill ha det. Är tillbaka i page och lugg iaf.