MriJ

Grå äcklig höst. Jag HATAR den, det tar bort allt som är ljus, allt som är förväntan och allt som är fint.  Just nu, den här timmen gör jag det iallafall. Den kan va vacker också, vacker och sorgsen, vemodig. Men NU går den in i den otäckaste fasen. Sen ska man bara igenom långa, kalla vintern oxå så är det snart ljus igen.
Konstigt att inte ens saker man ser fram emot lyfter. Inte solsemester, inte tatuering, det kommer säkert göra det just DÅ, man orkar lixom inte ens se fram emot. Dagarna springer samtidigt som tiden segar sig fram, 17 dagar kvar, sen ytterligare några innan tatuering. Sen är det mer äcklig höst och sen fylls min fritid med målning och skruvande, DÅ kanske tiden slutar äckel-sega sig. Då har jag nåt att fylla tiden med, iofs kanske inte AP-kul efter några timmar, men det är något för händerna att göra. Terapi för en trött själ...

Snickarna ska komma tidigare än tänkt, nåt positivt, de kommer i slutet på nästa vecka.  Det blir bra, roligt att se stommen komma upp. Konstigt att tänka att vi ska bo där, på vårt Himmelsberga.   Längtar efter att få packa ner våra saker, att rensa bort sånt vi inte ska ha, fylla upp vårt hus. Köpa nytt, skapa vårt hem.