Johan Xander Nävehed

...du underbara varelse.

Torsdag
Ringde barnmorskan på morronen, bebis rör sej inte som vanligt där inne. Får en tid på förmiddan och känner plötsligt av honom igen på vägen till töcksfors. Hjärtljud bra och allt i sin ordning, bm mäter magen när jag ändå är där. 3cm ökning på en vecka, hon säger att hon kan se det med blotta ögat. Vill skicka oss till Karlstad på tillväxt-ultraljud. Hon ringer och det finns en enda tid före måndag, jag ringer hem Mathias från jobbet och vi åker direkt.

På vägen börjar jag få förvärkar med ca 3 min mellanrum, vi hinner precis landa i väntrummet när det är vår tur. Bebis ser fin ut, väger runt 3900g och har fina hjärtljud mm. Dock lite minskad vattenmängd, vi blir skickade vidare till specialistmödravården som gör en ctg-kurva som inte blir godkänd av datorn. Sköterska och läkare tycker kurvan ser fin ut men när inte datorn godkänner så måste de göra om den. Vi blir ombedda att ta en fika och sen göra e kurva till en timme senare, då på förlossningen eftersom de andra stängde för dagen. (Ctg-kurvorna mäter barnets hjärtljud, eventuella sammandragningar hos mamman och barnets rörelser)
Ännu en icke godkänd kurva och lite mer väntetid. Vid kl 20 får vi äntligen en kurva som både dator och läkare godkänner. Efter mer väntetid kommer beslutet att vi inte får åka hem eftersom flera kurvor inte varit godkända. Vi blir inskrivna på patienthotellet.

Fredag
Frukost och ny kurva som ej blir godkänd. En timmes paus och sen ny kurva som blir godkänd. Läkare kommer, ser orolig ut men försöker lugna oss. Säger att hon tycker kurvorna är fina men när inte datorn godkänner så vågar hon inte släppa hem oss. Hon säger att hon nästan blir vidskeplig över varför vi är där och hur vi hela tiden "slumpats" vidare. Jag blir inskriven på förlossningen, Mathias får bo på patienthotellet igen. På kvällen får ja permis för att äta en pizza. Ensam natt.

Lördag
Tidigt görs en ny kurva som blir godkänd, får gå med Mathias te hotellet å äta frukost innan vi går tillbaka för att invänta läkaren som går ronden. Hon meddelar att nu är hemfärd ute ur bilden men igångsättning är ett alternativ. Jag vill vänta in kroppen som ju faktiskt verkar vara på g själv. De tycker det är ok och jag får bo med Mathias på hotellet kommande natt. Jag får också permission för en tur till Bergvik eftersom vi börjar få slut på rena kläder när vi måste stanna. Lugn eftermiddag och kväll.

Söndag
Vaknar 01.20 med värkar varannan minut. Ringer förlossningen och frågar om jag ska komma eller om jag kan få ställa mej i duschen på hotellrummet. Barnmorskan i andra änden svarar att planen är att vi ska dit. När vi kommit fram lyser det röd upptagetlampa på varenda dörr på hela förlossningen. Vi får iallafall komma in och göra en ny kurva. Den blir godkänd och efter en undersökning som visar att egentligen inget hänt av värkarna blir vi tillbakaskickade till hotellet med värktabletter och ett vi ses imorgon, blir det värre så ring igen..

På hotellrummet trodde jag att jag skulle kunna sova lite men värkarna tar i så jag måste sitta upp och fokusera på andningen hela tiden. Till slut ställer jag mej i duschen för att få lite lindring, det hjälper en kort stund innan jag skriker rakt ut av smärta. Klockan är 6.30 när Mathias ringer förlossningen och frågar om vi får komma tillbaka. De frågar om vi kan vänta till efter 7 för då har ny fräsch personal kommit. Under tiden duschar jag klart och klär mej innan jag börjar spy för att nerver hamnar i kläm. Mathias snor en rullstol och tar oss till förlossningen.

Ny kurva tas och undersökning görs, öppen 5cm. Vi får komma in på en förlossningssal. Nu sitter ctg-mätaren på hela tiden framöver. Jag blir snart introducerad för lustgasen, snedtänder lite i början och börjar se siffror,utropstecken och frågetecken som skrattar åt mej. Blir skenhelig och viktigast i världen blir att visa att jag har kontrollen fast det är mer än obvious för alla i rummet att jag är hög som ett hus.

Timmarna flyger fram i lustgas-dimmorna. Personal kommer och går i rummet. Kurvorna fortsätter att bete sej underligt och en läkare sätter skalpelektrod på bebis för att se hur han mår. Dennes utslag gör att det med jämna mellanrum kommer läkare springande som vill göra hål i bebis huvud för att kolla mjölksyra i blodet. För det mesta är värdet bra men någon gång är både läkarna och vi oroliga en stund. Vid 14 på em vill bm ha upp mej att sitta och stå en stund, öppen 7cm och skiftbyte på personalen närmar sig. Flera håltagningar i bebis huvud väntar av totalt oförstående och osmidig läkare som inte hade någon förmåga att lyssna på oss. Timmarna börjar dryga sej och smärtan börjar bli outhärdlig trots epidural och lustgas. Strax efter 15 börjar jag få krystvärkar som jag måste motarbeta och i samma veva börjar jag be om kejsarsnitt för att jag inte kommer orka i mål. Ignoreras länge av personalen som tycker att jag sjåpar mej.

Några timmar senare, 8 cm öppen, nästan ingenting hänt på flera timmar . Är otroligt trött, somnar mellan värkarna. Gråter och ber barnmorskan övertala läkaren till snitt. Vid 18 kommer ny läkare som lyssnar men ber mej överväga att ta bricanyl för att stoppa värkarna så jag kan sova lite och fortsätta sen. För mej är det inget alternativ men de måste ändå ge mej bricanylen om de ska göra snitt.
Läkaren ringer operation för att kolla läget och boka sal. Två snabba operationer före, narkosläkare kommer och vi får en tid på 40 min. Efter drygt 1, 5 h kommer en bm och säger att snart är det klart. Jag får byta säng och komma iordning för att rullas väg. Det dröjer ytterligare tid och bricanylen gör ingen skillnad på värkarna som fortfarande är sjukt starka. Mathias som nu också är helt slut sitter i ett hörn och vaggar fram och tillbaka medan han storgråter. Barnmorskan har gått ut för att hon inte orkar se oss mer. Jag försöker mellan smärtor, lustgas o sömn säga att nu är det snart över för att trösta Mathias men det blir halvdant. Klockan 22 rullas jag äntligen in på operation och förberedelserna börjar. De börjar snart skära men när jag säger att jag känner stickningar söver de mej och sen vaknar jag några timmar senare.

Måndag ca 01.30
Skakar som sjutton och får nåt lugnande för att slappna av. En sköterska frågar om de får ringa efter Mathias och gör sen det direkt. Känns som en evighet innan de väl kommer och jag får se vår lillfis för första gången. Efter någon timme till kommer personal från avd 14 och tar med oss till vårt rum där.

Kommande dagar är omtumlande men fantastiska, fulla av massor av skratt och gråt för oss båda, man blir som lite söndrig på insidan och det tar några dagar att laga sej av nåt sånt här. Man är som tunnaste porslin, det är häftigt och underbart men skrämmande samtidigt.

Kommentarer
Postat av: Sussa

Hej och GRATTIS igen! Spannande att lasa om din forlossning... Skont att det blev snitt till slut. Ja att foda ar nog både det varsta och basta jag gjort i hela mitt liv :D Men nu ar det bara att njuta nar det ar over! Kram

Svar: Tack igen :) Ja det är ju inte precis något man gör varje dag. Häftig och ojämförbar upplevelse, men gött att det är över. :) Ja, nu njuter vi så gött vi kan. :) Kram
Marie

2012-09-25 @ 11:24:51
Postat av: Ragnhild

Kjäre deg!!
Gratulerer såååå mye!!
Jeg satt som på nåler og leste din förlossningshistorie. Du fikk kjempe, forstår jeg!!
(Må bare si at jeg skäms så lang og bred jeg er for at jeg har missa dette??? Fikk se nå at jeg har "blockat" deg på facebook!! Ingen aning om hvorfor. Ikke bare du forresten. Jeg har visst klart det med flere personer. Jeg må sette meg litt mer i instillinger og diverse inne der straks!!)
Gratulerer igjen!! :)

Svar: Tack! Man kan inte hänga med på allt! Ja, alla föder ju inte barn lika snabbt som du. :-)
Gött nu när det är över iaf! :-)
Har hört fler som ofrivilligt blockerat folk, måste va nåt val som fb automatiserat.
Marie

2012-10-04 @ 15:53:39
URL: http://skarbol.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0