MriJ

Senaste dagarna har jag flera gånger slagits av hur otroligt lyckligt lottade vi varit hittills. Menar INTE att skryta om det försöker bara på nåt vis förmedla den tacksamhet vi känner för hur bra allt hittills gått med älskade liten. Vi har haft en så oändlig tur; som sen början fått sova på natten (minus matning), som hittills haft en frisk pojke, som har en kille som talar om när han behöver nåt men däremellan är gladaste liten, som haft mat i överflöd för det mesta. Allra mest lyckligt lottade har vi varit på slutet att vi fått rutiner. Killen somnar vid halv 8 själv i egen säng efter att någon av oss lagt honom å godnatt-myst lite. Vi vet att det när som helst kan vända, att varje timme med denna lyx kan va den sista. Men än så länge, just nu är vi så tacksamma, så glada. Tack!! I övrigt är allt som vanligt. Mathias har börjat jobba igen å ja å Xander myser hemma o aktar oss för otäcka rs-virus. Man blir sjukt nojig å vill helst inte träffa folk alls. :-( Jobbet med huset rullar på å ja längtar bara innerligt efter att kunna börja välja tapeter å kakel å allt sånt :-)