MriJ

19.21

Hej!
Är trött på att känna såhär nu.....så många trådar att dra i och så lite ork.
När ja är på jobbet är allt under kontroll, jag kan fokusera på annat och glömmer allt för ett tag.
När jag kommer hem kryper allt på
* Gammal, gammal smärta
* Ny smärta
* småsaker

Detta är som mitt livs längsta pms - utan pms...förr har det alltid funnit ljus bakom allt. Nu är det som att tunneln bara fortsätter framför mej, dåligt med ljus där inne. Det låter fruktansvärt mörkt och jag låter troligen ganska destruktiv.
Det är inte så illa, jag lever, tar mej igenom dagarna och kan skratta emellanåt. Men jag är inte lycklig om ni förstår vad jag menar. Och jag vet faktiskt inte vad jag ska göra för att bli det. Det känns som att vilken tråd jag än drar i så fortsätter bara tunneln. Den här hösten lär bli lång om höstdeppandet börjat redan och värre än på många år.

Jag är så tråkigt att lyssna på nu (läsa), jag vet det. Men jag får det inte ur mej om jag inte får skriva.

Annars rullar allt på på nåt vis....med mej lite på släp.
På fredan va Lennart och Jan här en sväng. På kvällen slappade vi bara.
På lördan så var vi på kräftskiva hos svärisarna med massa gamla vänner till familjen. Det var trevligt och pratade mycket jobb och annat med Petra. Riktigt bra kväll för själen.
På söndan va bror Daniel och syster Anette med familjer här en sväng. Riktigt roligt att träffa dem igen, allihopa. Och barnen är bäst!
Fick bilder på Molly så nu kan jag sätta ett kort på henne i hallen med de andra syskonbarnen. Nu behövs bara förnyade bilder på de andra fyra. (present-tips)  :)

Nu ska jag återgå till min ensamma kväll. Önskar han inte var borta så mycket.
Kräm