ibland behöver man ett slag i huvet
Läste alldeles just precis nyss en blogg som en vän till mej skriver. Den var ärlig och rak och om man vet lite bakgrundshistoria så förstod man precis va hon skrev, inbilliar jag mej iaf. Den gick rakt in och jag kände med en gång att jag måste kommentera och jag måste få säga det som finns inom mej angående den där saken. När jag sen tittar på mina ord som lagts in efter hennes så inser jag ett och annat. Detta händer mej ibland...kanske inte så sällan heller.
Jag har ofta så mycke ord, svar, råd och tips att dela ut till höger och vänster (oftast uppskattat).....men på nåt sätt gäller de aldrig mej själv? Why?
Jag är så himla bra på att råda andra att låta tiden ha sin gång, att våga lita på att saker löser sej, med hjälp av tid,Gud, ödet eller vad det nu kan vara personen i fråga sätter sitt hopp till. Men när det kommer till mej själv så ger det mej inte värst mycket lugn.
Eller.....nu är jag virrig det vet jag, min tro har hjälpt mej genom mycket i livet, och jag hade troligen inte suttit här utan den. Men samtidigt har jag svårt att slappna av, när något jag önskar inte går nog fort så sitter klumpen där i magen - så hårt
Efter kriser eller vad man nu ska kalla; verbalt och en gnutta fysiskt våldsamma pojkvänner, ätstörningar, självmordsönskningar, dålig självkänsla, arbetslöshet, skoltrötthet och annat trams så ser jag ju att något alltid burit mej igenom, ibland mer tydligt än andra gånger. Men när man är mitt uppe i något så är det svårt att se vad man får för att klara varje dag.
Mitt liv är egentligen bra, jag lever, har hälsan, familj, vänner och pojkvän, mat på bordet och allt det där (känner du igen dej:) ), men alla har vi väl våra motgångar i livet. Jag ser med tillförsikt fram emot dagen då lösningar på alla mina önskningar och "problem" dyker upp. Tills dess får inte livet stå i vägen för mej, det har jag precis nu bestämt.
Get right to the heart of matters
It's the heart that matters more
Counting Crows
Kan inget annat än skicka en stor, varm och innerlig kram till dig Mri. Visst är man duktigt på att ge andra råd men när det gället en själv är det svårare...
Vi får försöka "carpe diem" tillsammans!
--STORA KRAMEN!--
Blev helt tårögd när ja läste.. Du är så vacker på alla sätt å vis! Vill att du ska veta att jag verkligen tycker de.. Även om vi kanske inte e så jättenära, så e ja ändå sååå glad att ja lärt känna dej å räknar dej verkligen som en jättego vän! Du har gett en massa stöd som betytt SÅ mkt! Massa kramar!!!
en till som blev lätt gråtmild... Vet så väl vad du menar, men ändå inte... har tusen råd att ge, men samtidigt vet ja att det inte räcker... Tycker vansinnigt mycket om dig vännen, o du vet att ja finns för dig när som helst, hur som helst och var som helst...
Massa hårda kramar
Vet precis vad du menar.. alltid lätt att ge andra råd,men inte följa dem själv eller tro på sig själv. Men motgångar kommer alltid att finnas och då är det bra om man har något att ha något att tro på, eller lita på..så man inte ger upp även om man känner sig väldigt liten. Du skriver bra! Kram.
