MriJ

00.41
Detta är en strof jag lånar av Winnerbäck just ikväll.
Jösses!

Fick ett mail av min äldsta storebror ikväll. Som jag är otroligt glad och tacksam över men som samtigt öppnade en ask långt ner i mitt inre som inte varit helt öppen på väldigt länge. Jag har tvingat den att stängas om och om igen men den är nog samtidigt ALLTID öppen lite på glänt även när jag kämpar som hårdast för att stänga den.

Vet att detta inte är något som någon fattar men jag måste få skriva av mej utan att bli för personlig.
Personlig är något jag VILL vara i denna bloggen, men just nu är det inte "the time or the place" för det.
Tror att detta mail jag fick är början på en resa som jag nog aldrig trott skulle påbörjas om jag inte började den själv. Nu är det startad och jag behövde bara hänga på. Jag är tacksam men rädd för vad det kan medföra. SÅ mycket saker ligger nedgrävda så LÅNGT ner hos oss, troligen oss alla 6 men i synnhert troligast hos 4 av oss, men nu är iaf 2 igång med reflekterandet och diskuterandet. Med darrande underläpp, darrande händer och ändå en känsla av hopp ser jag fram emot resten.

Godnatt!