MriJ

19.00

Jahapp.....då var det måndag igen. Jösses vad ungarna har varit vilda idag. Var bara 9 st när de var som flest men de kunde lika gärna varit 20 st. Ganska trött man blir på att höra sej själv säga nej hela tiden. Jag jobbar verkligen på att fundera minst 2 ggr innan jag säger nej till saker annars. Men idag har de använt mycket av sin tid till att slåss, sparkas, nypas, rymma utanför grindarna eller riva sönder låneböcker. När de inte gjorde det så sov de. :) Har annars spenderat stora delar av dagen med ett barn i knät som varit mycket ledsen, trött och inte helt frisk. Ibland klättrade han ner  och lekte lite för att plötsligt bryta ihop och gny "Majiiiiii"....eller så kom han och ryckte en lite i byxbenet och visk-gnydde "bäre däj".
Det har sin charm oxå men visst vill man att de ska vara glada och trygga och orka med dagen utan att behöva ha en vuxen hos sej hela tiden, för deras skull.

Jaja, nu är jag hemma och vilar huvud och trötta (och faktiskt  lite sämre-hörande, än innan jobb-premiär,) öron.
En 3-dagars vecka på jobbet väntar med utvecklingssamtal, områdesmöte och fix inför hemside-bygge och skriva mer på (helst klart) likabehandlingsplan. På fritiden blir det ett besök hos härliga M i Arvika, och födelsedag. På torsdag och fredag är jag ledig och det känns ganska välbehövligt faktiskt. Vila inför nästa vecka som är helt galen, vill knappt titta i kalendern faktiskt.

Det käns för övrigt som att det kan bli ett rätt blött möte med M denna vecka, inte för att jag tänkt så mycket (negativt) sen sist men jag är så sleten, det är mörkt å hemskt ute och jag har blivit överraskad över mina egna blödiga reaktioner över helt vanliga saker sen i fredags. Känns som att allt som har med känslor och tankar att göra sitter lite utanpå just nu, orkar inte riktigt ha sunt förnuft eller tänka logiskt inom en massa olika områden på nåt sätt. Men detta visar sej när jag är där, det är ju inte idag så jag oroar mej inte direkt.

Jaha, på onsdag blir man alltså 24. Jag har verkligen INGEN åldersnoja, det känns som att jag är där jag vill vara i livet och jag är trygg i att framtiden kommer lagom snabbt på på nåt sätt. Känner mej varken äldre eller yngre än de 24 bast jag faktiskt fyller.  Jag hade en gång en livsplan att jag skulle vara gift och åtminstone ha barn på väg när jag fyllde 25, det känns som att den planen kraschade rätt rejält för ganska längesen. :)  Men det gör på nåt sätt ingenting, jag lever inte med den här planen längre. Det hade varit häftigt att kunna berätta för barnbarnen att det man hoppats och drömt verkligen slog in, men jag tror de kommer överleva ändå, och jag gör det oxå. :)

Den enda dröm jag har nu är att få gifta mej och bo i hus, kanske skaffa hund, få ett par ungar medans man fortfarande är frisk nog utan att föra alla skumma sjukdomar som finns i släkten vidare och medans man fortfarande(?) KAN få barn (om man nu kan det). Det är egentligen ingen liten dröm, men samtidigt kanske inte för mycket begärt? Det måste ju inte hända i år eller nästa år lixom, men gärna snart. :)

Jaja....nu har jag babblat länge nog....
Tack å godafton