MriJ

20.51

Den här kvällen har jag funderat mycket, på sånt som varit, sånt som är och sånt som kan bli.

Tänk så mycket man varit med om i livet, jag är bara (snart) 24 år och har sett, hört och upplevt så mycket. Både bra och dåligt. Jag har (förhoppningsvis) större del av livet kvar att leva än jag redan levt, hoppas man får ha minnet kvar när man blir gammal. Eller att saker som bloggar och andra anteckningar kan hjälpa en att komma ihåg.

Många säger att jag är klok/mogen osv för min ålder, jag tror att det är för allt jag har i min ryggsäck. En del saker förstår, kan och vet jag. I annat är jag fortfarande som ett barn, jag vet att jag är svår på många plan.

Jag är inte lätt att leva med och jag är inte lätt att ha som vän. Jag har svårt att släppa folk in på livet och jag har lika svårt att släppa dem som väl kommit dit in. Mathias sa nåt till mej igår, jag kommer inte ihåg exakt vad det var. Men det fick mej återigen att märka hur mycket jag har att ta tag i, hur mycket det finns här inne att jobba med. Jag vet vad han menade och förstår precis hur det får honom att känna, att jag är som jag är. Jag vet att han älskar mej för att jag är jag, men jag har så mycket här inne, så mycket att jobba med. Jag borde ta tag i allt det där på riktigt, jag SKA göra det. Jag vet bara inte om jag är helt mogen för det, om mitt hjärta och min själ orkar bära allt det där. Jag bär ju redan på det, men på ett mer undermedvetet sätt som inte kräver mod och styrka på samma sätt.  Är rädd för att plocka fram allt ur sina vrår och städa upp. Det kommer ta sån tid, ork och mycket mod....fast jag vet att jag ändå måste göra det.
Har i många år sagt att jag SKA göra det innan jag får barn (om jag kan fårnågra) och det kommer nog ta några år att jobba med allt, så varför inte börja.
Ja....får se..

Nu har jag dillat nog!
Godnatto!