ryck upp dej
Idag och halva igår har varit sånna där dagar....Längesen jag hade en sån...Nåt känns bara konstigt och man vet inte vad. En gnagande känsla av otillfredsställelse och nån slags ångest....och jag vet inte ens för vad. Hoppas att det vänder strax. Kvällen ska spenderas i Höisveenska residenset och jag har ingen lust med någon partypooping (inte för att det blir nåt party men...)....jag önskar att det bara gick över...NU!
Anar att det kan vara olustkänslan över dödsolyckorna, massa gammal skit, boken jag börjat läsa + att jag idag för andra gången i mitt liv såg dokumentären Thin, som gör mej sånhär. Den gick på tv, igen. En dokumentär som följer några kvinnor på behandligshem för ätstörningar, den river upp så mycket. Först personliga saker men oxå upprördhet över hur saker funkar, hur pengar, försäkringsbolag och maktmissbruk förstör så mycket mer än allt som redan är förstört för de här människorna.
Jaja...ryck upp dej var det!
hej
En liten amatörpsykologanalys så här på fredagskvällen: jag tror det är en släng av den där nyårsångesten jag skrev om häromdagen. Den kanske inte kommer på själva festen men så här, ett par dagar senare smäller det till. Sitter själv här med en gnagande känsla av oro och tomhet. Tankar som virvlar omkring och allmänt nedstämd.
Men jag tror det är lite konsekvensen av dessa högtider. Massa kalas, familj, samvaro, tankar och känslor men tempot är så högt så man hinner inte tänka under tiden. men när det lugnat sig lite så kommer det ikapp. Så känner jag iallafall.
Hoppas ni får en trevlig kväll ändå, alltid mysigt med lite kompishäng. Hälsa! :D Kram, igen.
BTW, Skamfilad heter boken, och författaren?
Om det inte regnar ibland, uppskattar man inte de soliga dagarna... Kram!
