MriJ

17.21

Har inte skrivit nåt om tröstätande på länge.....är nog mest för att jag inte vill jinxa nåt...Inte ta ord i min mun/mina fingrar som kanske slutar vara sanna för att de lämnar mitt inre.

Det går riktigt bra. Jag är stolt över mej själv, jag har kommit in i ett stadie där beslutsamhet och viljestyrka faktiskt funkar. Låter kanske konstigt men innan är det inte jag som bestämt, haft makten. Nu fixar jag det, jag har dagar när jag fortfarande inte har motivation till att sköta mej, men de kommer SÄLLAN och det ger mej en extra skjuts till att välja rätt. Jag fixar det nu, jag bestämmer vad jag vill göra med mitt liv och påväg åt rätt håll. Inga underverk händer troligen på viktfronten eller måttfronten, inga stora - än. Men det kommer väl, bara jag fattar att det oxå är JAG som bestämmer angående det där med träning. Men en sak i taget helt enkelt. Jag måste lära mej att inte allt går så himla fort. Jag vill inte att det ska gå fort, jag vill hinna med allt i den här processen, då är det mindre risk att jag trillar dit igen...

Jaja....now you know.
Puss