hjärtesaker
19.38
Mer och mer säker på att det jag gjorde idag var rätt. Hoppas bara allt lagt sej lite till imorrn, även om jag växt till mej har jag fortfarande enormt svårt att vara illa omtyckt, även om det bara är för stunden.
Grejen är bara att det där med att växa till sej oxå medfört att jag blir så otroligt ARG när vissa bara tar för givet att de kan kringgå regler för att det passar dem bäst så - oavsett om det går ut över andra.
Jaja...nu ska jag inte jaga upp mej igen. :)
Ser fram emot morrondagens instruktion. På lördag kör jag/vi första passet. Störtskönt!
Nu kommer snart älskling hem från Årjäng där han varit på banken och pratat pengar. Han har med sej kebabsallad hem - blir gött. Längesen ja åt det.
Blev glad när han ringde, han sa att jag står som arvinge på pengar. Blev ju inte glad över pengarna då, och vill ju gärna (helst) att han lever tills han blir 100 (vilket han bestämt att han ska), men det är ett rätt stort steg. Att vara någons anhörige och faktiskt laglige arvinge. Det är rätt vuxet... Borde egentligen, EGENTLIGEN skriva ett riktigt testamente när man lever ett sånt här liv. Men vi har ju inte direkt några stora saker (hus, bilar etc) mellan oss så det kan väl vänta lite. I vilket fall kändes det varmt i hjärtat.
Mer och mer säker på att det jag gjorde idag var rätt. Hoppas bara allt lagt sej lite till imorrn, även om jag växt till mej har jag fortfarande enormt svårt att vara illa omtyckt, även om det bara är för stunden.
Grejen är bara att det där med att växa till sej oxå medfört att jag blir så otroligt ARG när vissa bara tar för givet att de kan kringgå regler för att det passar dem bäst så - oavsett om det går ut över andra.
Jaja...nu ska jag inte jaga upp mej igen. :)
Ser fram emot morrondagens instruktion. På lördag kör jag/vi första passet. Störtskönt!
Nu kommer snart älskling hem från Årjäng där han varit på banken och pratat pengar. Han har med sej kebabsallad hem - blir gött. Längesen ja åt det.
Blev glad när han ringde, han sa att jag står som arvinge på pengar. Blev ju inte glad över pengarna då, och vill ju gärna (helst) att han lever tills han blir 100 (vilket han bestämt att han ska), men det är ett rätt stort steg. Att vara någons anhörige och faktiskt laglige arvinge. Det är rätt vuxet... Borde egentligen, EGENTLIGEN skriva ett riktigt testamente när man lever ett sånt här liv. Men vi har ju inte direkt några stora saker (hus, bilar etc) mellan oss så det kan väl vänta lite. I vilket fall kändes det varmt i hjärtat.
Kommentarer
Trackback
