trött på
Ibland blir jag så trött på mej själv. Vill lixom bara ta en paus, andra kan man ju som regel lämna en stund och sen komma tillbaka. Men sej själv dras man ju med.
Jag har haft tider i livet när jag varit nöjd, helt till freds, lycklig och bara kunnat njuta av att vara där (och den) man är. Minns inte helt när jag kände så senast, visst runt förlovningen va man ju såklart sådär som man kan förvänta sej att man är när man är nyförlovad. Men sådär på djupet lycklig och "hemma" va ändå ett tag sen jag var. Detta gör mej trött...
Jag har SÅ OTROLIGT mycket att vara glad och tacksam för och framför allt borde jag vara nöjd, inte hela tiden se framåt och önska och längta mej till andra saker. Jag missar ju NU! Nu är ju verkligen skitbra men jag kan ändå inte ta bara 5 minuter och faktiskt sätta mej och känna efter vad NU innebär för mej, hur värdefullt NU faktiskt är. Klyscha men - NU är faktiskt livet. Det är NU jag slösar bort dagar med att vara trött, på dåligt humör och med att störa mej på skitsaker. Det är NU jag missar all charm med att vara nyförlovad sambo för att jag inte kan göra annat än tänka på och längta efter ring nummer 2.
Hur kan jag ens tro att denna ring ska komma om jag inte ens kan skärpa ihop mej såpass att jag är en person som någon VILL ge en ring nummer 2.
Låter kanske depp eller så, I'm not....blir bara matt på det här.. Vill kunna glädjas och vara glad i detta lilla, längta men utan att det tar över allt det andra....jaja...
Jag har haft tider i livet när jag varit nöjd, helt till freds, lycklig och bara kunnat njuta av att vara där (och den) man är. Minns inte helt när jag kände så senast, visst runt förlovningen va man ju såklart sådär som man kan förvänta sej att man är när man är nyförlovad. Men sådär på djupet lycklig och "hemma" va ändå ett tag sen jag var. Detta gör mej trött...
Jag har SÅ OTROLIGT mycket att vara glad och tacksam för och framför allt borde jag vara nöjd, inte hela tiden se framåt och önska och längta mej till andra saker. Jag missar ju NU! Nu är ju verkligen skitbra men jag kan ändå inte ta bara 5 minuter och faktiskt sätta mej och känna efter vad NU innebär för mej, hur värdefullt NU faktiskt är. Klyscha men - NU är faktiskt livet. Det är NU jag slösar bort dagar med att vara trött, på dåligt humör och med att störa mej på skitsaker. Det är NU jag missar all charm med att vara nyförlovad sambo för att jag inte kan göra annat än tänka på och längta efter ring nummer 2.
Hur kan jag ens tro att denna ring ska komma om jag inte ens kan skärpa ihop mej såpass att jag är en person som någon VILL ge en ring nummer 2.
Låter kanske depp eller så, I'm not....blir bara matt på det här.. Vill kunna glädjas och vara glad i detta lilla, längta men utan att det tar över allt det andra....jaja...
Kommentarer
Trackback
