MriJ

Inatt har jag bara snytit upp ett halvt litet nädukspaket och troligen inte haft så hög feber.
Det är skönt och känns som en klar bättring, nu kan jag till och med tänkas orka åka till en doktor och får värden och annat kollat. Innan jag blir sjuk igen......för det kommer jag att bli, I know it. Förra vinterns/vårens tecken är här allihop. Hoppas att blodprovscirkusen och ändring av medicindoser går snabbt så jag kan hålla mej frisk nu...om det är vad det hela handlar om. Finns ju diverse annat i min kropp som borde kollas upp, de dagliga mikrosvimningara, knölarna i armarna och lite sånt småplock.

Läste idag i Esters blogg, underbara vackra och omtumlande ord. Det är en sån otrolig resa och det är så fantastiskt att se hur allt blev, ute på den andra sidan.
Vill man så kan man gå in på: http://estershjarta.blogspot.com och läsa om en fantastisk kämpe som överlevt sådant många inte trott. Tillochmed läkarna är övertygade om att de haft hjälp, de kunde inte ensamma har gjort detta enorma jobb för ett litet, annorlunda men så underbart hjärta.


Här rullar annars allt på, sjukdomen avlöses med frustration över diverse. Har en längre stund burit på en ganska jobbig känsla av att jag har så lite att säga till om i mitt eget liv. Mina drömmar och förhoppningar ligger så fullt i någon annans händer just nu och det gör både ont och är jobbigt. En gnagande väntan som jag inte verkar kunna göra något åt. Det känns som att jag provat det mesta men ändå står jag här och stampar. Jag ser andra leva på, komma vidare, komma NÅGONSTANS....men här är jag...utan att kunna välja? Bara kunna vänta?