MriJ

Mina tankar går i stortsett hela tiden till lilla, lilla Ester och hennes fina familj.
Så liten, så skör men så otroligt fantastisk och stark, med en livsvilja av stål.
Jag förundras över hur livet är, hur starka människor blir när de måste och över hur något så svårt ändå kan vara uthärdligt.

Man önskar bara att det fanns någonting, en enda sak man kunde göra för att hjälpa, men jag vet att finaste lilla familjen är i de allra bästa händer. Både burna av den Gud som många av oss vet faktiskt gör under och hjälpta av de 20 topputbildade och utrustade läkare som tar sej an varje dag med nya utmaningen för denna lilla tjej och hennes alldeles jätte-annorlunda lilla hjärta.

Det finns inte ord inom mej som räcker till för det här. 
"De djupaste känslorna finns längst in bland de osagda orden" eller kanske snarare bland de ord som inte räcker till...