MriJ

GAAAAAH!!!! Det kliiiiiar!  Äntligen har jag hittat på google vad det kallas och att det finns ett tillstånd som stämmer bättre in än den där gallsyre-historien.  Det kliar såklart inte mindre för att jag vet vad det är, men tankar om att det är farligt för bebis behöver iallafall inte snurra längre.  Hoppas få tavegyl och hoppas att det ska hjälpa för inatt kliade jag mej så jag väckte Mathias och han sover genom ALLT!  Det har faktiskt lugnat sig lite på magen, nu är armar och lår värst, ihop med anklarna men underbenen duschar jag i kallt vatten några gånger om dagen, det lindrar lite för en stund.

Hoppas lillklillen tänker komma ut snart för hans mor får snart psykbryt på denna klåda....
Har läst mej till att det oftast drabbar förstföderskor som bär pojkar och som har magmått av den större sorten, det börjar i bristningarna och sprider sej sen över kroppen, dock verkar ansiktet skonas, man får vara glad för det lilla. Det är inte farligt för varken mor eller barn men tillräckligt obehagligt för att ha plague (pest/hemsökelse) med i det engelska namnet.  Usch...hoppas hoppas innerligt att det inte är många dagar kvar av det här. Jag kanske behövde känna på det här för att verkligen börja längta efter befrielsen.  Visst ser jag fram emot att sonen kommer men har bävat för förlossningen. Nu börjar jag tycka att förlossning låter rätt ok bara det innebär att jag snart är ute på andra sidan av klåda, förvärkar och foglossning.