gräsänka knappt en vecka
Då är det inte så många dagar kvar tills jag å barnen ska vara själva knappt en vecka. Kroppen reagerar....på helspänn, sover inte, huvudvärk, kass mage...livrädd.
Inatt var jag säker på att nåt av barnen skulle bli sjuka, hörde varenda andetag från min ytliga sömn som tillslut infann sej. Paniken som kommer i vågor. Gav upp fram på småtimmarna, hamnade i soffan. För att få ro, för att inte höra de små ljuden. Allt lugnt, en bra morron, allt som vanligt..Xander åt möjligen lite halvdant men det gör han ju 50% av tiden. Det räcker för att jag ska sätta mej ner o vänta på att dagis ringer och säger att han är sjuk.
Min friska del VET att han såklart inte är sjuk o att ingen kommer ringa...de andra delen väntar och räknar med, är beredd på att de ringer.
Blir mer å mer orolig för varje dag som närmar sej. Hur ska jag klara det här....hur ska vi klara det, ensamma. De där nätterna, när de är såhär när vi är två.
Kommentarer
Trackback
